Orkesta Lundby

I går kväll var Skrållan och jag på middag. Eftersom inga ungdomar var hemma tänkte jag att det går nog bra att ta med henne. Sagt och gjort. När vi kommer fram möter Laila och Soya (hennes labbe heter så) oss i dörren. Laila med skurborsten i högsta hugg. En olivoljeflaska hade glidit ur händerna ner i det klinkerbelagda köksgolvet när salladen skulle få sin sista touch. Men egentligen inget problem för våra hundar assisterade mer än gärna med avtorkningen. Så långt allt väl. Soya som är en äldre dam var inte så road av Skrållans busiga och sprattliga jag. Ut med Skrållan. Då satt jag som på nålar för vägen är rakt utanför... In med henne igen. Samma visa. Ut igen och då stötte hon på katten och i vips var det full fart. Kopplar min "lilla söta" unghund och fortsätter med middagen. Skrållan kopplad vid mina fötter. Hon gnyr så där hjärtskärande över att vara bunden så att jag ger upp och släpper henne. Då hittar hon upp till övervåningen och Lailas älsklingskatt. Med ett jehu var katten nere vid matbordet. Svedde pälsen och släpptes ut. Skrållan efter.
Sista gången Skrållan gick ut stötte hon på katt och fick på pälsen. Kom snabbt och lydigt vid inkallning...
Hoppas att Lailas katter vågar sig fram igen.