Orkesta Lundby

I fredags morse lämnade Brian Lundby för att sammanstråla med Carl i Skåne för gemensam resa norrut. De skulle köra med Valmeten och två vagnar på släp hela vägen från Södra Sandby till Orkesta-Lundby.






.

De lämnade Åkesholm vid 1730 efter att ha kontrollerat så att bromsarna tog på bakre släpet. Fick rapport från Markaryd att det gick strålande. Lite problem med bromsar som låste sig men i det stora hela; OK.

Lördag morgon hade de kommit till Motala. Allt hade gått som på räls. Tankade och fortsatte norrut. Då trodde vi fortfarande att de skulle hinna fram i tid för middagen hemma på gården. Nästa rapport var att de hade nästan tappat den sista vagnen för att draget gått av.



Vad gör man "in the middle of nowhere"? Jo letar sig fram till en entreprenör som ställde upp helhjärtat. Tack ni underbara snälla människor för att ni hjälpte min son och man. De var överväldigade av er hjälpsamhet och omsorg. Draget på släpet lagades av vänlig bysmed och vänlig grävmaskinentreprenör och färden fortsatte. Bad dem (Carl och Brian)  om att höra av sig när de var på rull så att jag visste hur de mådde. Men tji inget ljud utan vi fick ringa. Då (vid 21-tiden) hade de kommit till Vingåker. Tankning och löfte om att ringa vid första bästa tillfälle. Hörde inget och ville inte ringa med risk för att väcka den som sov. Vakade och vaknade hela natten. Erica och Sofia skulle hämtas från bussen i Lindholmen vid 0400. De var där och hade haft så kul. Kändes bra. Var pigg när vi kom hem så jag tittade på TV och på mobilen för att se om någon ringt. Vid 0700 går jag upp. Släpper ut hästarna och plockar undan den sista disken från kvällen före.

Klockan 0900 bestämmer jag mig för att ringa. Bära eller brista. Sova eller väcka. Får då veta att de råkat ut för
däckexplosion under natten. På främre axeln på lastbilssläpet hade bromsarna låst sig på och ett av däcken drogs mot asfalten. Självklart blev det varmt och exploderade.



Nu var goda råd dyra eller så fick man sova på saken. De valde det senare alternativet. När så solen väckte dem valde Brian att gå upp. Beslutsamt gick han fram och kollade vad som egentligen hänt. De övervägde bärgare men bestämde sig för att aktsamt och mindre skyndsamt köra hem med bara ett däck/hjul på höger fram.

Klockan var närmre 1200 när de kom i mål. Ett sant och verkligt äventyr med många stressiga situationer. Till och med farliga. Kan nämna att säkringen till huvudströmmen på traktorn gick någon gång under natten. Då fungerade "saftblandaren" och varningsblinkers. Annars var allt becksvart.  Tack till de högre makterna.

Allt gick bra och de fick sig ett gemensamt minne att förvalta. Själv genomled jag resan "Stand By".