På hösten skördar vi
Redan när Arja sjöng Höstvisa för väldigt många år sedan började jag förstå att det är på hösten vi skördar. Då med tanke på att vi levt kanske hälften av våra liv. Kanske mer, kanske mindre. Vi har våndats, förskräckts, gråtit, grälat och stångat våra pannor blodiga, men någonstans runt 50 började jag inse allt jag hade varit med om. Alla ofattbara oförglömliga stunder fulla av lärdom och glädje. Idag känner jag att jag kan skörda frukten av mitt liv. Många är pusselbitarna som faller på plats. Vissa med sorg andra med bubblande glädje.I går när Skrållan och jag var ute på vår motionsrunda såg jag helt plötsligt att våra fruktträd dignar av frukt. Alla äppelträden. Även det riktigt gamla som mest är förvuxet verkligen tyngs av frukter. Träden ser ut som risbuskar som belönats med massor av röda medaljer. Till och med vårt päronträd (Carls dopgåva från Hanne för 20 år sedan) är översållat med päron. HÄRLIGT!
Utveckling
Skogspromenad
I går tog Erica och jag med oss Skrållan (vår hund) och en korg på skogspromenad. Vi ville plocka bär, nötter och svamp. Allra roligast hade Skrållan för hon slet sig när vi satt på huk och plockade kantarell. Ni kan inte ana vad hon lät och jag skämdes. Begriper inte hur jag ska få pli på henne. Erica är bra mycket bättre på det än jag är. Tur att hon bor med oss ännu ett tag. Nog fann vi en och annan kantarell och massor av andra svampar som vi inte kan namnet på. Dessvärre lyckades vi inte gå på något riktigt härligt blåbärsris. Och jag som sett fram emot blåbärspaj. Nu fick det bli röda vinbärs i stället. Hasselnötterna är inte mogna än men det gäller att passa på innan ekorrar och andra intressenter är framme och förser sig.
Smaka på Roslagen
Vilken dag. Full av inspiration och fantastiska människor. Just vad jag behövde. Att få byta ord med dessa kreativa entreprenörer. Så fulla av entusiasm och förmågan att se möjligheter i alla situationer.
VI fick provsmaka på ägg, havtornsdricka, skorpor, ostar, knäckebröd, punch (lugn, Erica var med så hon körde!) och calvados på roslagsvis. Representanter från fiskgrossist, litet KRAV-godkänt slakteri och charkuteri med flera. Efter att vi minglat lite och lyssnat på Caija Carlsson (vi var på hennes restaurang) som var moderator, Jakob Spangenberg, kommunalråd i Östahammar och Folke Brinckman, företagscoach på LRF Mälardalen bjöds vi på en oförglömlig buffé. Det smakade och doftade ljuvligt. Tack till kocken som jag skam att säga inte noterade namnet på. Han är ett verkligt stjärnexemplar....
Dagen gav mig tron åter att allt kan fixas bara man vill tillräckligt mycket.
Återresa
Vi kom fram till Lundby efter midnatt. Det var osannolikt mycket trafik för att vara så sent på kvällen/natten. Resan gick galant. Endast avbrott med några korta men intensiva regnskurar. I morse var allt som vanligt igen. Hästar ut. Och trasiga maskiner som ska lagas. I förra veckan påbörjades en välbehövlig upprustning av vår gemensamma väg. Berggren dikar, Jansson, Tordan och Brian kör undan massor. Då har Brians blå kärra gjort stor nytta. Ända fram tills att dragöglan drogs itu. Tack gode Gud för att det hände här hemma på gården. Fantasin kan måla upp de hemskaste bilder så tack.
Imorgon ska vi till Öregrund för att "Smaka på Roslagen".
Strandliv
Under Brians lediga dagar har vi hunnit med en kräftskiva med sagolikt goda kräftor. SLURP. Också en rejäl uppryckning av hagarna. De ser förfärliga ut nu när vi inte längre har några hästar. Tack vare vår stryktåliga Belos kunde Brian ansa ordentligt. Också naturligtvis stranden med härliga bad och brännande sol.
Skördetid
Till alla som beklagar sig över att sommaren är slut vill jag bara påminna om att nu är det skördetid. Då underlättar det om solen skiner. Vilket den allra oftast gör. Våra skördetröskor får problem om vi ska tröska i vatten eller i varje fall får lantbrukaren problem eftersom hälften av skörden åker med halmen ut på backen. Passa på att njut av solen när den visar sig. Vi behöver alla vitaminer och all energi som den ger oss för att klara den stundande vintern. Den tid när vi liksom djuren egentligen ska dra ner på arbetet och gå i ide. Lite svårt i vår moderna tid när vi inte längre lyssnar eller ens förstår den biologiska klockan.
När jag var lantbrukare själv var det med en djup suck som sista maskinen ställdes in på hösten. Efter att sista plogfåran var plöjd då kunde jag andas ut. All spänning inför att bärga skörden och att så inför nästa år försvann i ett enda andetag. Det blev lugnt.
Här en bild av min skördetröska. Den var toppen. Nu har någon annan glädje av den. Hoppas att den gått lika bra där som den gjorde för mig.
